....

Att lägga krut på en människa som behandlar mej som en tillfällig lösning, ett studeringsobjekt, är helt åt helvete..

Fan.

Jag har känt det på mej, men blundat å tryckt tillbaks. Jag vill inte vara svartsjuk, paranoid, galen m.m..  Att ha ett förhållande e svårt. Med mej.. svårare. Jag har riktigt svårt för att öppna mej helt för människor.. det tar låång tid.

Jag har varit med om en del skit. Jag är för godtrogen av mej. Ser bra sidor å förlitar mej på att mina svarta tankar inte stämmer. Jag har haft en pojkvän, fast inte riktigt haft honom som min. det knäcker vilken människa som helst tror jag.

 

Han säger att han älskar dej å att allt e fantastiskt. Han säger att- innan kunde jag inte tänka mej barn, men nu känns det inte helt fel. Självklart kommer det inte i morgon. Men jag hade velat det med dej sen. Jag älskar dej å kommer aldrig ljuga för dej. du kan lita på mej älskling. Aldrig har jag känt så här för ngn annan.

 

Han litar på dej. Fan va bra liksom! Du känner att du har en där hemma som älskar dej, varför skulle du tänka att killen över bordet, killen på festen, skulle vara frestande?? Nä, det finns inte på kartan. För är man i ett förhållande så ska man lita på sin partner! Din partner ska ge dej all kärlek, all uppmärksamhet, all trygghet, all tillfredsställande, alla fina ord, allt som rymmer i hjärtat! Självklart finns det vänner å familj som ska dela på det också, men INGEN annan! Inte på det viset!

 

Tänk dej att du bjuder in denna människa för att bo hos dej. Tänk dej att han beter sig omoget när ni bråkar, alltså högstadiet stilen på allt.

Det går ett tag.

 

Ngt känns fortfarande fel. Han ljuger för dej, erkänner. Ljuger å erkänner igen. Säger ggn på ggn att det aldrig mer ska hända. Ljuger igen. Allt han säger är lögn på lögn för att dölja den första lögnen. Han erkänner. Gråter. Säger att det aldrig kommer hända igen.. ljuger igen å igen å igen..

 

Ni bråkar sjukt mycket nu. Om allt å inget. Du känner inte längre att du kan lita på honom. Du blir förbannad på allt han säger.

Tänk dej att han sen har fest i din lägenhet. du ringer honom på kvällen vid 23 å kollar läget. Du känner att ngt e fel, han e väldigt konstig. Du känner dej illamående. Frågar vad han gör. Han e själv hemma vid datorn. Tänk er att han e otrogen mot dej. Men du vet inte ännu säkert. Du kommer hem från resan å mår riktigt dåligt. Pratar i telefon för att dämpa ångersten å illamåendet.

 

Sen pluggar han på universitetet. Det är en brud där som du då inte får träffa för honom, ni bråkade om det då, Men ”litar” på hans ord å sväljer dej själv. Tänk dej att han senare också berättar när ni gör slut, att han tydligen e kär i tjejen.

 

Krossad?? Förbannad att du inte fattade vad du egentligen kände på dej?? Äcklad av att du någonsin rört honom?? Känner dej blåst så in i helvete?? Varför gjorde inte jag som han bara?? Sårad för att du inte lämna direkt när du märkte felen första ggn.??

 

Det gjorde jag, jag stack en ggn. Han kändes falsk men en människa kan tydligen snurra till dej så pass att du inte ser att han blöder av svek å lögner, ett bra tag…

HELVETE!

 

Det är så rätt å lätt med facit i handen. Du fattar varför du inte ville ta hem honom till familjen, varför du inte ville träffa hans, fast du gjorde det. Fattar varför du känt som du gjort under tiden ni var tillsammans. Du förstår att alla ggr du blivit så arg på honom, e för att du vetat sanningen om honom, men inte lyssnat ordentligt på dej själv.

 

Asså jag är ingen författare, det märks men jag har så många tankar å känslor just nu, dagen efter skrällen. Jag e bara tvungen att få ut det. Jag har försökt få det att vara sammanhängande men det e inte lätt nu..

 

 

han stack från min lägenhet vi 3. jag vakna 9.30 Vad ger honom rätt att säga att han menade väl och bra med allt men att det gick åt helvete?! varför skulle jag ringa honom? Varför skulle jag vilja det? Vad ger honom rätt i att han har så svårt att gå när jag är ledsen å mår dåligt?! Vad ger honom rätten att säga förlåt? Vad ger honom rätten att säga allt låter så falskt från honom nu?! Vad ger honom rätt att tilltala mej? Att krama mej? Att säga att jag är värd så mycket mer? Att han bara hört positivt om mej? Att jag är en keeper? Att vara i mitt liv, fortfarande? Att göra så mot mej?

vad ger honom rätt i att få mej att må så dåligt??

Vem ger honom rätt i ngt som gäller mej ??

 

Åt helvete!

 

Jag är så jävla arg å ledsen.. på mej, på honom. Jag ska aldrig någonsin trycka bort mina känslor å tankar igen för att jag e rädd att jag bara e svartsjuk å paranoid. Aldrig.

Fast d har jag sagt så många ggr. Jag vet att när det väl kommer en kille, så e jag där igen. Litar fullständigt på honom, blåser bort mej själv.

 

Men när det kommer en man. Då blir det annorlunda!


Kommentarer
Postat av: Mamma

Gumman,? Kramen till dig långt därborta. Älskar dig

2011-02-02 @ 19:37:38
Postat av: ∫i♏♏◯Ḻiv∫ シ

tsck, den va go den =)

ringer imorgon torsdag så vi får prata!

puss

2011-02-02 @ 23:06:53
Postat av: Abduljeanette

Very nice site. I must say that I am impressed. Keep up the good work.

2011-09-16 @ 07:17:10
URL: http://abduljeanette.blogcheapster.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0